Husdrömmar
Jag tänkte nog att vi skulle bo här i något år och sen flytta vidare, renovera ett nytt hus eller liknande.
Huset ser inte mycket ut för världen när man åker förbi det men som vi gillar vårt hus.
Jag kommer nog aldrig att flytta härifrån.
Jag fäster mig sällan vid saker och ting men detta, ändå rätt trista 60-talshuset har något speciellt.
Barnen är uppvuxna här. Vi flyttade hit lagom till Emils två årsdag.
Det har hänt så mycket i våra liv sedan vi flyttade hit och huset har alltid varit en samlingspunkt.
Något att komma hem och tillbaka till.
En halv livstid har vi typ bott här, snart iallafall.
Sexton år är långt ifrån en halv livstid men sexton år är ändå helt otroligt länge.
Vårt hus, och det är precis som vi vill ha det.
Visst, nya projekt står alltid på min agenda och nästa projekt blir nog nya golv.
Jag tänker mig råa, dock slipade betonggolv.
Vänta så får ni se.
Johan behöver landa lite i den tanken men om ett år kanske.
Vi får se.
Nu i vår ska ett nytt staket iallafall fixas på framsidan, och fasaden ska få lite ny färg.
Det finns att göra men jag älskar det.
Och visst drömmer jag om en ståtlig herrgård (och ibland en nyproducerad lägenhet där man inte behövs göra något) men efter varje husvisning och lägenhetstitt känner jag ändå att det är här vi ska bo.
Just här, livet ut.